Inkompetens ett större problem än ondska (del 1)
(Publicerad 2009-08-26)
RSA har beställt en undersökning från IDC som tittar på insiderbrott. Resultaten är inte överraskande men intressanta.
BBC och The Register har artiklar om rapporten. Det mest intressanta resultatet är att 52 % av de incidenter ett företags egen personal står för beror på misstag medan endast 19 % görs med avsikt. (Ingen av artiklarna nämner de återstående procenten och originalrapporten står ej att finna.) Det här förstås smaskens. Än en gång (se Verizons 2009 Data Breach Investigations Report) visar det sig att insiderbrott inte är så vanligt som det sägs.
Resultatet är ganska lätt att acceptera; hur många på din avdelning tror du är kapabla (för någon definition på kapabla) till att stjäla känslig information och sprida jämfört med att sumpa ett USB-minne med samma data på tunnelbanan?
Det är ett vanligt misstag att överdriva sensationella hot (en rysk spion på säljavdelningen) och bagatellisera alldagliga (en slarvpelle på ekonomiavdelningen). Därför är det bra att problemet lyfts.
Så, hur skyddar man sig mot sina kollegor? Om vi delar in alla kollegor i två kategorier; elaka kollegor och klantiga kollegor. De flesta av oss kommer att (som tur är) tilldelas epitetet klantig. Ett intressant förhållande råder mellan elakingar och klantar:
Skydd implementerade för att motverka elakingar motverkar generellt också klantar. Dock inte nödvändigtvis tvärtom.
Jag tänkte återkomma till hur detta kommer sig i en senare post eftersom att jag har lovat mig själv att skriva kortare inlägg...
Avslutningsvis skriver The Register i artikeln:
IDC concludes that organisations ought to apply a comprehensive risk management-based approach to information security, rather than firefighting security problems.
Nähä?
(Se nästa del.)
--
Stefan Pettersson
RSA har beställt en undersökning från IDC som tittar på insiderbrott. Resultaten är inte överraskande men intressanta.
BBC och The Register har artiklar om rapporten. Det mest intressanta resultatet är att 52 % av de incidenter ett företags egen personal står för beror på misstag medan endast 19 % görs med avsikt. (Ingen av artiklarna nämner de återstående procenten och originalrapporten står ej att finna.) Det här förstås smaskens. Än en gång (se Verizons 2009 Data Breach Investigations Report) visar det sig att insiderbrott inte är så vanligt som det sägs.
Resultatet är ganska lätt att acceptera; hur många på din avdelning tror du är kapabla (för någon definition på kapabla) till att stjäla känslig information och sprida jämfört med att sumpa ett USB-minne med samma data på tunnelbanan?
Det är ett vanligt misstag att överdriva sensationella hot (en rysk spion på säljavdelningen) och bagatellisera alldagliga (en slarvpelle på ekonomiavdelningen). Därför är det bra att problemet lyfts.
Så, hur skyddar man sig mot sina kollegor? Om vi delar in alla kollegor i två kategorier; elaka kollegor och klantiga kollegor. De flesta av oss kommer att (som tur är) tilldelas epitetet klantig. Ett intressant förhållande råder mellan elakingar och klantar:
Skydd implementerade för att motverka elakingar motverkar generellt också klantar. Dock inte nödvändigtvis tvärtom.
Jag tänkte återkomma till hur detta kommer sig i en senare post eftersom att jag har lovat mig själv att skriva kortare inlägg...
Avslutningsvis skriver The Register i artikeln:
IDC concludes that organisations ought to apply a comprehensive risk management-based approach to information security, rather than firefighting security problems.
Nähä?
(Se nästa del.)
--
Stefan Pettersson
Kommentarer
Trackback
