Glasspärrarna: path of least resistance
Jag är ju rätt förtjust i SL:s arbete med att skydda mot plankare, har skrivit om spärrarna generellt, om SMS-biljetter och lite annat.
Stod och väntade på fästmön i tunnelbanan i veckan (de har nyligen satt upp glasdörrar där) och såg då två framgångsrikt genomförda "attacker":
Först kom en liten kille, bedömt 150 cm, klättrar upp på plåten mellan ingångarna och gränslar, med viss möda och anträngt ansiktsuttryck (hans ben var marginellt kortare än glaset var högt), glaset och hoppar ner på andra sidan. Inte så märkvärdigt.
Minuter senare kommer en postpubertal herre med mobiltelefon i örat, stannar upp när han inser att det är glasspärrar, säger något i telefonen och går bort till spärrvakten. "Hörru, öppna spärren", spärrvakten tittar upp från sin bok och ser förvånat på gossen. Gossen ifråga pekar hotfullt mot rutan, "Öppna. Spärren!". Spärrvakten rycker på axlarna och glasdörrarna far upp. Gosse återupptar samtalet i mobilen på vägen bort mot perrongen.
Det anmärkningsvärda här är inte att glasspärrarna inte fungerade. De fyllde faktiskt sin funktion strax innan mobiltelefonkillen dök upp när ett litet gäng efter en stunds förvånade blickar mot glasdörrarna plockade upp sina telefoner och beställde (eventuellt legitima) SMS-biljetter.
Det anmärkningsvärda är att de svårpasserade dörrarna ledde till att spärrvakten hamnade i en obehaglig situation.
Det här är ett vanligt fenomen när nya säkerhetsfunktioner införs, det klassiska exemplet är bilar som har blivit så svåra att stjäla när de är parkerade att de istället stjäls under vapenhot när föraren sitter i bilen. Det är inte orimligt att lägenhetsdörrar av plåt med flera låskolvar och ram i plåt leder till lägenhetsrån istället för lägenhetsinbrott.
Angripare följer minsta motståndets lag vilket egentligen bara är ett annat uttryck för konceptet "svagaste länken".
"Människan/användaren är svagaste länken" är en uppfattning som man gärna slänger sig med i våra kretsar, det är dock viktigt att respektera skillnaden mellan sårbarheten "klantig människa hjälper angripare" och "hotad människa hjälper angripare".
--
Stefan Pettersson
Stod och väntade på fästmön i tunnelbanan i veckan (de har nyligen satt upp glasdörrar där) och såg då två framgångsrikt genomförda "attacker":
Först kom en liten kille, bedömt 150 cm, klättrar upp på plåten mellan ingångarna och gränslar, med viss möda och anträngt ansiktsuttryck (hans ben var marginellt kortare än glaset var högt), glaset och hoppar ner på andra sidan. Inte så märkvärdigt.
Minuter senare kommer en postpubertal herre med mobiltelefon i örat, stannar upp när han inser att det är glasspärrar, säger något i telefonen och går bort till spärrvakten. "Hörru, öppna spärren", spärrvakten tittar upp från sin bok och ser förvånat på gossen. Gossen ifråga pekar hotfullt mot rutan, "Öppna. Spärren!". Spärrvakten rycker på axlarna och glasdörrarna far upp. Gosse återupptar samtalet i mobilen på vägen bort mot perrongen.
Det anmärkningsvärda här är inte att glasspärrarna inte fungerade. De fyllde faktiskt sin funktion strax innan mobiltelefonkillen dök upp när ett litet gäng efter en stunds förvånade blickar mot glasdörrarna plockade upp sina telefoner och beställde (eventuellt legitima) SMS-biljetter.
Det anmärkningsvärda är att de svårpasserade dörrarna ledde till att spärrvakten hamnade i en obehaglig situation.
Det här är ett vanligt fenomen när nya säkerhetsfunktioner införs, det klassiska exemplet är bilar som har blivit så svåra att stjäla när de är parkerade att de istället stjäls under vapenhot när föraren sitter i bilen. Det är inte orimligt att lägenhetsdörrar av plåt med flera låskolvar och ram i plåt leder till lägenhetsrån istället för lägenhetsinbrott.
Angripare följer minsta motståndets lag vilket egentligen bara är ett annat uttryck för konceptet "svagaste länken".
"Människan/användaren är svagaste länken" är en uppfattning som man gärna slänger sig med i våra kretsar, det är dock viktigt att respektera skillnaden mellan sårbarheten "klantig människa hjälper angripare" och "hotad människa hjälper angripare".
--
Stefan Pettersson
Kommentarer
Trackback
