Social authentication

Herrarna på Cambridge är på väg ut med en ny, spännande rapport; Social Authentication — harder than it looks!.

Det handlar huvudsakligen om Facebooks metod att autentisera dig genom att t ex låta dig peka ut vilka dina vänner är utifrån deras profilbilder. Som rubriken skvallrar om är det inte så effektivt. Tyvärr. I rapporten tar de upp många intressanta detaljer:

[...] Most people want privacy only from those close to them; if you’re having an affair then you want your partner to not find out but you don’t care if someone in Mongolia learns about it. And if your partner finds out and becomes your ex, then you don’t want them to be able to cause havoc on your account. Celebrities are similar, except that everyone is their friend (and potentially their enemy).

Givetvis knyter forskningen i viss utsträckning an till sådana "hemliga" lösenordsfrågor som används av de flesta, större webbplatserna. I något sammanhang, i samband med att Sarah Palin hade ett intrång på sitt Yahoo!-konto, skrev jag något i stil med: "när det skrivs böcker om ditt liv behöver du verkligen tänka efter innan du kan komma på en lämplig 'hemlig' fråga för att få tillbaka ditt lösenord". Nu kan jag naturligtvis inte hitta var jag skrivit det... Det kanske inte var på bloggen.

Anywho. Precis som rapporten om effekten av lösenordsbyten från i början av året, och av samma anledning, är det här viktig forskning.

--
Stefan Pettersson

Kerckhoffs princip

The entire security of a cryptographic algorithm should be based exclusively on the confidentiality of its key, rather than the confidentiality of the algorithm. -August Kerckhoff (1835-1903)

Joachim Strömbergson på Secworks ger idag fenomenala exempel på brott mot Kerckhoffs princip. De är hämtade från verkligheten och är bra att ha i beredskap för att tvinga ner förvirrade leverantörer i partär.

En effekt av att säkerheten ligger i nyckeln är att man har hemligheter som är lätta byta ut vilket är eftersträvansvärt, något som Joachim förstås tar upp. Artikeln är lång men läs den i alla fall.

Själv har jag en lite ful ovana att referera till Kerckhoff även i frånvaro av kryptografi. Säkerheten i ditt nätverk ska t ex inte bero på huruvida en angripare kan se vilken version av BIND du har. Här brukar man använda det lite sexigare begreppet security by obscurity men det är mer eller mindre samma sak.

Trevlig helg!

--
Stefan Pettersson

Response vid plankning

Ni har säkert hört talas om prevention, detection och response; kategorier som säkerhetskontroller kan sorteras i. Personligen lägger jag till ett par kategorier men dessa tre är de vanligt förekommande.


Glasspärrarna är att betrakta som prevention. Tjutandet som uppstår när någon piggybackar (följer efter någon in) eller någon på insidan öppnar för någon på utsidan faller under detection. Cirkeln har nu slutits ty response finns tydligen också med. På en station längs gröna linjen finns en ganska lång rulltrappa innanför spärrarna som leder upp till perrongen. Detta är hittills obekräftat (jag har inte sett det själv) men en av spärrvakterna har tydligen för vana att stänga av sagd rulltrappa när någon klättrar över glasspärrarna. Plankaren får då gå upp för den stillstående rulltrappan. Trist.

--
Stefan Pettersson


Hälsa och säkerhet

Bloggrannen Cornucopia? skrev i veckan om AstraZenecas förargliga varsel i Södertälje och fick en kommentar från en läsare (Cornus fetstil):

Precis min spaning; och jag råkar vara utbildad läkare. Att KI eller AZ skulle syssla med att främja människors "hälsa" är naturligtvis skrattretande absurt. Deras levebröd är just att människar har ohälsa, och där finns alltså inget som helst incitament att främja någon "hälsa". Hälsa främjas, precis som du skriver, av motion, tallriksmodellen, solsken, meningsfullt socialt liv, närhet, och i bästa fall kärlek. Lejonparten av dagens läkemedel har i princip syftet att minska biverkningarna från felaktig kost, stillasittende, och ensamhet. Att främja hälsa är extremt enkelt och billigt - mycket svårt att tjäna pengar på dvs. Att producera molekyler kallade läkemedel har däremot stora profitmarginaler.

Det kan vara det nyktraste jag läst på länge och jag kan inte låta bli att dra paralleller till säkerhetsbranschen. Det är svårt att tjäna pengar på säkerhetsarbete genom att:
  1. Förorda ordning, reda och disciplin.
  2. Hävda att man inte ska lägga all kraft på att förebygga problem.
  3. Säga att säkerhet är enkelt, det handlar bara om att göra det.
  4. Förespråka öppenhet gällande säkerhetsproblem.
  5. Tjata om att övning är viktigt.
Vad sysslar jättarna i branschen med? De stora är de som utvecklar och säljer produkter. Jag undrar om det verkligen är att gå för långt att använda den andra meningen i citatet ovan för att beskriva de flesta.

Analogin haltar lite. Vi har nämligen en extraordinär omständighet i vår bransch, något vi i princip bara delar med Polisen och Försvarsmakten; vi har intelligenta, antagonistiska motståndare. Motståndare gör säkerhet svårt. Inom "hälsovården" har man inga intelligenta motståndare.

Det är fortfarande en mycket tänkvärd liknelse.

--
Stefan Pettersson

Angående lösenordsbyten

(Det slog mig att det här inlägget låg och jäste i utkorgen, glömde att publicera det. Så without further ado...)

Tydligen var det lösenordsbytardagen häromdagen, den 20 januari. Det verkar vara något som PC för Alla, en datortidning, har dragit igång. Jag nämnde lösenordsbyten förut i samband med en diskussion om best practice.

Jag har fått kritik för det där så när det har varit lösenordsbytardagen och allt kan det vara på sin plats med en utveckling. Det finns ingen riktig slutpoäng i det här inlägget utan jag försöker väl mest förklara hur jag ser på det.

Från förra inlägget:

Syftet med regelbundna lösenordsbyten är ju att begränsa tiden under vilket ett läckt lösenord är värdefullt. Om en angripare får tag i ditt lösenord nu är tanken att det bara ska vara användbart fram till nästa lösenordsbyte om några månader.

Jag var rätt tydlig med att jag i regel inte tycker att det är värt besväret.

Notera dock att min syn på det hela i första hand inte är som användare av systemet utan främst som designer av eller ansvarig för systemet. Det finns flera skillnader:
  • Som användare är man intresserad av att skydda sig själv.
  • Som ansvarig är man intresserad av att skydda systemet och dess användare.
  • Som användare litar man inte nödvändigtvis på den ansvarige.
  • Som ansvarig litar man absolut inte på användaren.
I användarperspektivet, som PC för Alla har, vill man som sagt skydda sig själv; anta att vi pratar om vardagliga webbaserade tjänster: webbmail, sociala nätverk, gratismedlemssidor o dyl. Det enda du kan använda för att påverka säkerheten som användare är ditt lösenord:
  1. Du kan välja ett starkt lösenord.
  2. Du kan byta lösenord regelbundet.
Det är ju en ganska mager verktygslåda när man tänker efter...

Ett starkt lösenord hindrar angripare från att gissa lösenordet vid inloggning (s k online-attack). Ett ännu starkare lösenord hindrar angripare från att gissa lösenordet med tillgång till lösenordshashen (s k offline-attack). Ett ännu starkare lösenord hjälper dock inte alls om systemet inte hashar lösenorden. (En anledning till att inte nödvändigtvis lita på den ansvarige.) Lösenordsbyten skulle dock förmildra omständigheterna genom att, som sagt, begränsa tiden angriparen har tillgång.

Som designer och ansvarig har du en enorm verktygslåda. Bland annat kan du tvinga användarna att välja bra lösenord (eftersom du inte litar på dem) och använda en rejäl hash så att lösenordsknäckningen blir en mardröm för aspirerande angripare. Det var mina förslag på alternativ till lösenordsbyten.

Alltså, ironiskt nog, användaren som tycker att lösenordsbyten är fördjävliga har anledning att göra det medan den ansvarige, som inte behöver lida direkt av det, kan egentligen ägna sig åt bättre saker.

Det finns en lös tråd här, användare som slarvar bort sitt lösenord då? Skriver det på en lapp och lämnar den någonstans eller något annat som den ansvarige inte kan göra något åt? Tja... jag ställer mig frågan om det är tillräckligt vanligt för att det ska vara värt att tvinga alla användare att byta lösenord om och om igen.

Oavsett vad jag säger, när det kommer till kritan, handlar det om vad du skyddar mot vad. Jag hävdar dock att lösenordsbyten inte ska vara en huvudåtgärd, det finns annat som är effektivare.

Fundera t ex över följande tre fall, hur skulle du motivera användandet?

Case #1: Fjortiskommunen.se, tiotusentals användare som lagrar foton o s v på system anslutet till webben (tänk bilddagboken).

Case #2: Robert's Asset Management, ett hundratal användare lagrar känslig information om kunder och affärer (tänk Windowsdomän).

Case #3: Freedom Fighters DB, tiotal företrädare i motståndsrörelse har en databas (tänk CRM) över sina infiltratörer och agenter hos motståndaren (tänk Mossad).

En tumregel kunde vara ju fler användare desto större anledning att byta lösenord regelbundet. Samtidigt, ju fler användare och ju oftare lösenord byts, desto oftare görs det i onödan. Det är lättare att diskutera sådana här saker i ett sammanhang än generellt (som jag då gjorde).

--
Stefan Pettersson


RSS 2.0