Säkerheten i tunnelbanans spärrar

Stockholms lokaltrafik (SL) har under många år kämpat mot trafikanter som inte betalar för sin resa; i folkmun så kallade plankare. Det har på senare år (och tidigare år också antar jag) varit en kontinuerlig debatt om huruvida det ska kosta att åka kollektivt. Jag är inte här för att lägga några värderingar i det hela så vi skippar den biten.

Ekonomiska styrmedel
Vad som är mer intressant är vad SL gör för att förhindra plankning. Det mest kända motmedlet är förmodligen bötern eller tilläggsavgiften som det kallas när man blir tagen på bar gärning utan giltig biljett. År 2007 höjdes avgiften från 600 kr till 1200 kr. Böter är en form av ekonomiskt styrmedel som syftar till att plankare ska gå i förlust på sina aktiviteter och därför låta bli. Tanken är att en böter kostar mer än biljetten gör per månad och att det räcker med att åka dit en gång i månaden för att förlora på det.

Styrmedlet lider av ett par problem. Att bli "tagen på bar gärning" innebär att en biljettkontrollant stoppar dig innanför spärrarna och ber dig visa din biljett, om du inte kan göra det får du ett inbetalningskort på 1200 spänn.

Problem #1: Det är inte särskilt vanligt med kontrollanter. Jag åker tunnelbana och buss varje vardag och har de senaste fem åren varit med om det två gånger. Andra gången hade det varit möjligt att undvika kontrollen helt. De flesta man pratar med verkar ha ungefär samma uppfattning.

Problem #2: Kontrollanterna har inga särskilda rättigheter. Majoriteten av den personal som arbetar som biljettkontrollanter har inte rätt att tvinga dig att visa din biljett eller att stoppa dig. Plankaren kan alltså i regel ignorera kontrollanten och lugnt promenera vidare.

Dessa två problem har tillsammans resulterat i att man, i det långa loppet, sparar pengar på att planka. Även om du har kolossal otur och åker på tre böter första månaden så kommer det att jämna ut sig över tiden (om biljettkontrollerna fortsätter som de gjort historiskt). Dock är 3600 kr i böter på en månad något som många inte kan hantera i väntan på att det ska löna sig på sikt. Lösningen på det här "problemet" kom med P-kassan, en bötesfond skapad av organisationen Planka.nu. Som medlem betalar man 100 kr per månad till fonden och när man åker fast i en kontroll betalas boten med medel från fonden. (Den förväntande bötessumman per månad är alltså mindre än 100 kr.) På det här viset kan man som plankare kliva rakt in i "det långa loppet" eftersom man delar risken med alla andra. Fonden går inte back på grund av de två problemen ovan. Om SL dessutom skulle få för sig att fördubbla mängden kontroller borde alltså P-kassan bara kunna fördubbla sin medlemsavgift.

Organisationen Planka.nu går dessutom ut med information som underlättar för plankare. Till exempel vilken personal som har rätt att göra vad i tunnelbanan och hur man passerar olika typer av spärrar. Vilket för oss till nästa motmedel.

Fysiska hinder
Alla som har åkt tunnelbana i Stockholm har förstås sett spärrarna längs spärrlinjen, grindar som bara kan passeras med en giltig biljett. Spärrarnas utseende är olika beroende på station och utvecklas förstås över tiden. Som sig bör inom säkerhet handlar det om en kapprustning.


Spärrlinjen ovan består av (vad vi här kallar) första generationens spärrar. Hindret är ett treben som bara snurrar inåt om en giltig biljett har dragits. Säkerhetshålet som utnyttjades mot dessa är att trebenet snurrar utåt utan vidare (för trafikanter som passerar ut från tunnelbanan). Genom att dra trebenet emot sig ett sjättedels varv bildas en lucka som man kan gå genom (pedagogisk illustration).

För att förhindra detta sattes en sensor upp i form av en fotocell på insidan av varje spärr. Trebenet går bara att snurra om fotocellen har brytits (vilket den gör naturligt av ens ben när man passerar ut genom spärren). Problemet var att fotocellen är lätt att nå med foten från utsidan, spärren kan sedan passeras på samma sätt som innan (ytterligare illustration).

SL gick till motattack och flyttade ut sensorerna så att de inte går att nå med foten, se bilden nedan.


Det naturliga sättet att ta sig förbi det nya hindret blir att ta sig över det genom att ta tag på sidorna och hoppa (illustration). Något som SL på vissa stationer försöker försvåra genom att sätta upp plåtar på spärrarna.


Det är dock möjligt för agila personer att hoppa över även dessa (illustration). Den senaste modellen av spärr har en viss Star Trek-känsla med glasdörrar som glider åt sidan.

 

Glasspärrarna är förstås inte immuna mot att hoppas över men det är nog tillräckligt bökigt för att vara tillräckligt avskräckande. Dessutom, om sensorerna på insidan bryts så att dörrarna öppnas kommer ett larm att tjuta om spärren passeras i fel riktning. (T ex om du släpper ner Metro på andra sidan så att fotocellerna bryts på insidan men passerar in från utsidan.) Detta larm är dock tillräckligt vanligt för att lida av samma problem som billarm har gjort i många år. Att larmet inte har någon egentlig effekt gör att tailgating är en genomförbar attack eftersom larmet ljuder även då. Så har dock inte alltid varit fallet, från början stängdes glasdörrarna fortare för att förhindra just tailgating. Detta ledde dock till att folk hamnade i kläm och tidsluckan fick därför ökas så att attacken möjliggjordes.

 

För den inbitne plankaren som inte är beredd att dra åt sig uppmärksamhet genom att klättra, tailgatea eller släppa en tidning på insidan finns det en annan lösning. Åk inte från stationer där dessa spärrar är uppsatta, eftersom de inte finns överallt kan man välja vilken säkerhetsnivå man är beredd att försöka passera. Åk från Hötorget istället för T-Centralen.

 

"Men, vad har tunnelbanan med något att göra egentligen?", hör jag dig säga. Det är bra övning att fundera kring system på det här sättet, oavsett om systemet är en Exchange-server, kollektivtrafiken eller telefontävlingar.

--

Stefan Pettersson


Kommentarer
Postat av: A

"Treben", det heter vändkors.

2010-01-07 @ 15:12:37
Postat av: Stefan Pettersson

Just ja, självklart, tyckte att det kändes fel med "treben" med det var det bästa jag kunde komma på då. Som stockholmare borde man väl ha kläckt den...

2010-01-07 @ 16:25:40
URL: http://highperformance.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

HPS säkerhetsblogg


High Performance Systems logo


RSS 2.0